Alltså, ibland är jag läskigt nojig. Problem solved.
Hade två lektioner idag, sen gick jag och shoppade. Hade planerat att köpa lite underkläder eftersom min djävul till hund envisas med att äta upp(!!!!) mina trosor.
Men jag får väl erkänna att jag köpte en aningen för dyr tröja också. Men den var oemotståndlig, så det var värt att.
Nu är det dags att börja lägga undan pengar till Siesta + midsommar & emmabodabiljett.
Ge mig festival :(

Din äckliga lilla fitta. Du ljuger så dåligt så det är synd om dig. Så ego så man vill kräkas.

Så, det var dagens raseriutbrott. Men jag tänkte fortsätta prata tråkigheter, för jag är orolig. Töntig, men jätteorolig.
För det var en fin människa som försvann utan spår. Har inte hört av honom på snart tre dygn. Jätteskumt för att vara honom. Han var varit inloggad på msn under samma status och samma taglines dygnet runt i snart tre dygn, ännu mer ovanligt för att vara honom.
Han svarar inte någonstans, vilket han alltid gör annars och med tanke på hans mentala status kan jag inte låta bli att bita sönder mina naglar.
Snälla snälla snälla, säg att jag bara är paranoid.

Jag har träffat en underbar människa.
Anteckna.

Det är soligt, jag är fett med ledig, jag har en dösnygg bikini och det är 43 dagar till Siesta. Finfint.
Fast jag är trött på typ allt annat. Mest trött på att omges av slätstrukna och ointressanta människor.
Var är alla glittrande, spännande och fina människor? Människor som kan lämna ett uns av intryck efter sig.
Efter sommaren är jag rik. Då försvinner jag.