För ett tag stod den här morgonen på ruinens brant. Jag hade ställt ett alarm vid 09.00, för att i lugn och ro kunna käka frukost, dricka kaffe och vakna till innan "livesändningen" av kents framträdande på the bowery hotel i NY skulle visas vid tio i aftonbladets webbtv. Där sitter vi, säkert hundratals kentfans och väntar för att klockan 10.02 få beskedet att det blir försenat. Ett bandat inslag, blir FÖRSENAT? Försenat tills i eftermiddag. Suck. Vilket antiklimax. Där satt jag, med koffeinstinna vener och skulle göra ALLT för att ha fått sovit ett par timmar till.
Alltså gott folk, här har vi dagens i-landsproblem.
Efter lite mer kaffe, och ett chillpill insåg både jag och alla andra att det här var ju inte världens undergång. Faktiskt.