Säg det igen
Hundratusen röster skriker efter något mer.
Miljoner ord förvinner ner i förrgårs svarta hål,
som hundratusen åsikter som ingen lyssnar på.
I don´t need to speak, you´re satisfied with silence.
på din väg mot okända land.
lyssnar efter regn.
Hektiska veckor, dåligt bloggande.
Jag har jobbat jobbat jobbat in i det sista, kastat mig på ett tåg till gbg, spenderat kort men effektiv kvalitetstid med finaste mian, såg kent på trädgårdsföreningen (och det är klart det större delen av det här blogginlägget kommer handla om), åkte hem från gbg efter spelningen, var hemma vid halv fyra, sov ett par timmar, klev upp och packade, åkte till gotland.
Nu är jag iallafall hemma och uppackad, mycket skönt.
Men ja, kent i göteborg var det. Obeskrivligt vackert!
Vi kan ju börja med det skruvade insläppet.
Vi som sovit där + några som egentligen inte borde varit där fick en helt egen fålla att köa i. Kändes lugnt och tryggt, ända fram tills de typ två timmar innan insläpp ska flytta oss en bit bort, vilket givetvis resulterar i att folk får PANIK, och folk från andra fållan springer ur den och ställer sig i kön. Men stod ändå bra till i kön, andra raden precis framför portarna. Där stod vi som inlagda sillar i två timmar. Sedan börjar problemet kring hur fan de ska få bort kravallstaketet som de ställt framför oss lite random utan att folk stormar in och mejar ner både staket och vakter. Efter många om och men öppnar de lite på portarna och drar undan kravallstaketet åt sidan. Jag lyckas nästla mig under vaktens armar, får biljetten riven och börjar tokspringa. Det var seriöst typ en halv kilometer att springa. Jag hade bara bestämt mig för att inte börja gå, utan springa hela vägen. Var bland de första framme vid scenen och lättnaden kombinerat med den helvetiska språngmarschen får mig nästan att kräkas rakt över kravallstaketet.
När vi sedan står och väntar på att roll the dice ska börja spela får jag svimningsanfall och håller på att kräkas rakt över staketet igen, för något vatten hade de ju inte hunnit fixa fram. Står halv avtuppad med mia och aino som peppar på mig för glatta livet när vattnet äntligen kommer. haha, nära dödenupplevelse där!
Tja, roll the dice var intressanta. Inte dåliga, men kanske inte förbandsmaterial.
Kent var fantastiska. Underbaraste, vackraste kent. Nu när alla intryck fått sjunka in kan jag säga att gbg-spelningen slog sthlms-spelningen. Det beror främst på att jag upplevde ett av mina vackraste kent-ögonblick i gbg. Innan M håller Jocke ett av de finaste mellansnacken jag hört. Det berörde mig och säkert de flesta andra djupt. Det är en konstig stämning som infinner sig bland publiken, något jag aldrig upplevt innan. Det är en spöklik tystnad som uppstår när Jocke pratar om gamla minnen rörande hans mormor och morfar. Det blir fullkomligt omöjligt att hålla tårarna borta längre än så, och jag hör hur en massa andra människor runt om kring mig bara brister ut i gråt för att det är så förbannat vackert. Det var som att komprimera den känslomässiga stunden med alla känslor och all kärlek jag känner för bandet och bara låta det explodera. Magiskt.
Låtlista:
1. Intro/Utan dina andetag
2. Det finns inga ord
3. Skisser för sommaren
4. Sjukhus
5. Musik non stop
6. Ensam lång väg hem
7. Romeo återvänder ensam
8. Ensamheten
9. Töntarna
10. Ismael
11. Gamla Ullevi
12. Idioter
13. Kärleken väntar
14. Ingenting
15. Vy från ett luftslott
16. Krossa allt
17. Dom andra
18. 747
19. M
20. Mannen i den vita hatten
Den eviga kärleken.
Köandet i ett dygn innan med fina människor och trevlig stämning, insläppsångest i vanlig ordning, naiva vakter och ett galet insläpp som inte kunde gått bättre för vår del.
Jag kände hela tiden på mig att det skulle bli en spelning utöver det vanliga, men jag insåg inte vidden av hur bra det skulle bli. Introt var så fruktansvärt fint. Jag älskade att de bara stod och spelade som om de stått där i en timma när skynket släpptes ned. Låtlistan var fin, publiken var fantastisk, vädret var vackert, ljushowen var helt spektakulär där i skymningen och bandet verkade uppriktigt genuint lyckliga och när Jocke ler sådär som bara han kan så känns det ända in i benmärgen. Han har ett leende som på riktigt kan få mig att gråta.
De var på toppenhumör, jocke showade off och visade upp sin fina repertoar av dansmoves, samis mustach var jättemysig och martin stänkte ner halva främre raden med sin svett och svepte med kajalinramad blick över folkmassan i vanlig ordning.
Ibland fullkomligt slås jag till golvet av hur mycket jag älskar kent, hur mycket de och deras musik betyder för mig. Igår slogs jag till golvet, hårdare än någonsin. Blotta synen av dem tillsammans på scenen fick mig nästan att börja gråta.
Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det var som gjorde den här spelningen till den allra bästa, men jag bara väntade på att jag skulle bryta ihop totalt. När 747 drog igång kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Hur kunde jag glömma hur förbannat fin den är? Självklart kunde jag inte sluta efter det med M och MIDVH på tur.
Hela kvällen pratade jocke om den eviga kärleken och det var med ett lättare hjärta jag satte mig på tåget hem från stockholm. Efter den en timme och fyrtiofem minuter långa känslostormen som spelningen innebar för min del känner jag mig inte längre lika ensam.
Nu vet jag vad evig kärlek är.
Du gör det mycket svårare än det egentligen är.
Sedan är det mycket möjligt att jag undermedvetet dömt ut skivan lite på förhand eftersom den kom så tätt efter Röd.
Nu ska jag inte uttala mig mer förrän jag lyssnat in mig bättre, så det så.
Dagen har varit lugn, men jag somnade inte förrän tolv inatt, så jag var mer död än levande när jag skulle upp imorse. Men imorgon är jag ledig, kan verkligen behövas för att mentalt ladda upp mig inför att jobba fredag, lördag och söndag.
Idag fick jag iallafall alla praktiska grejer avklarade. Delegering, inloggning i procapita och löneprogramet, så det slipper jag ju tänka på mer.
Nu ska jag ut en liten sväng så jag piggnar till. Upp upp och iväg.
jag ska ge dem nåt som hjälper mot en ond och giftig värld.
Anlände i örebro halv två på måndagen. Aino mötte upp mig vid stationen och därefter tog vi plats först i kön med olivia, amanda och bella. Nu i efterhand känns nervositeten över att vi inte skulle varit först i kön när vi är där dagen innan spelningen lite rolig, men man vet aldrig med kentare alltså. Se bara på oss, kunde lika gärna varit några andra.
Efter nån dryg timma gick Aino för att möta upp Svante och hela gänget var samlat.
Vi döda en massa tid, mest genom att äta, prata och lyssna på musik. Aino intervjuade mig till sin kenttidning också!
Det var så sjukt många människor som kom fram och undrade vad vi väntade på/önskade oss lycka till att vi hade tappat räkningen framåt kvällen. Sötast var de lite äldre damerna/herrarna med sina: Åååååh, ska han uppträda här, så roligt!" och en specifik dam som sa: "Jaså, kentz, gud så spännande!"
Vi kom fram till att Örebro har en väldig massa spännande invånare, många original. (fast egentligen var väl vi de största originalen, förnekelse, lalalala)
När klockan var runt 22.30 var det mörkt och tyst utanför conventum, borsett från cigarettglöd och Berg&dalvana.
Natten var lugn och inte så jättekall. Det började blåsa framåt 4 och då frös man ihjäl lite, men inte värre än att vi överlevde. Strax innan två vaknade ett par av oss till och får syn på en gigantisk gul buss med fräsiga lampor som sakta rullar förbi och kör in i en av conventums grindar. Vilka har en gigantisk gul turnébuss om inte kent?
Vid cirka 02.20 kommer sällskap nummer tvp och sätter sig efter oss i kön, nån timma senare komme ett tredje sällskap. Därefter är det lugnt hela natten.
På morgonen börjar folk sakta men säkert droppa in.
Dag nummer två fördrevs med mcdonalds, prat, mer mat, två timmars associationslek och lite mys.
Lagom tills att vi skulle dumpa våra grejer i bilen runt 16.30 fick vi klarblå himmel och strålande solsken, himla skönt.
Conventum med personal ska ha en STOR eloge för fin service, omtanke och det bästa kösystemet ever.
När vi kom dit satte de upp ett kravallstaket med en gång för vår skull. De första 20 släpptes in fem minuter innan alla andra så att vi skulle slippa stressa. Vi gick två och två mellan kongress (där vi köat) och arenan (där kent skulle spela), det var väl en femtio meter kanske. Men vissa hade lita svårt att hålla sin plats i ledet, så det slutade förstås ändå med att folk småsprang. Det är äta eller ätas, så jag kubbade järnet och fick en kanonplats hos framför Jocke! :') :').
Övriga arenor har mycket att lära av conventum, så mycket kan jag säga.
Spelningen var fantastisk, publiken var grym, låtlistan var grym (även om jag saknade vals för satan lite).
Sen var det nåt spelningen i gbg hade som örebro saknade, kan dock inte sätta fingret på vad!
Nu har den där obligatoriska tomheten i hjärtat infunnit sig, för vårturnén är slut. Vill inte ens tänka på vad jag ska göra när sommarturnén är slut. Uscha.
Låtlistan:
Taxmannen
Palace & main
Vinternoll2
Töntarna
Socker
Sjukhus
Romeo återvänder ensam
LSD, någon?
Musik non stop
Idioter
Saker man ser
OWC
FF
Ingenting
Vy från ett luftslott
Krossa allt, Dom Andra
På drift?
Kevlarsjäl
Kärleken väntar
Mannen i den vita hatten
Jag har slutat ta med mig kamera in på spelningar, eftersom jag märkt att jag kan njuta mycket mer av dem då.
Men här är lite köbilder iallafall.
Du och jag ska aldrig dö.
Åkte ju tåg upp till Mia i onsdags, då var Anna redan där. Vi peppade hela kvällen med skönsång och kentdokumentären. Där någonstans slog sig helgens första tix in i huvudet (Deeeeun, deun deun deuun - kräm)
Vi somnade ganska tidigt, eftersom vi skulle upp tidigt och åka till Göteborg.
Sagt och gjort, vi var uppe tidigt, åt frukost, packade ihop oss och åkte lite stilla mot Göteborg.
Vi fick en bra plats i kön (vilket sedan visade sig vara typ noll värt). Timmarna gick sjukt snabbt! Vi drack kaffe, lyssnade på musik, drack vin och var sociala. Problemet med kösystemet var att vakterna inte "orkade" sätta upp staket runt hörnet, utan bara de typ första fem meterna(vilket iofs gynnade de allra första i kön). Som väntat kom det strax innan sex en massa folk och tänkte ställa sig precis i hörnet, där staketet slutade. Då gav vi upp, och gjorde likadant, äta eller ätas. Tack och lov gick det bra för oss! Vi hamnade framme hos Sami!
Spelningen var GRYM. Vi hörde att de soundcheckade max 500, 10 minuter och pojken med hålet i handen. Vi fick ju dessvärra bara en av dem, men bättre än inget alls!
En av kvällens roligaste konversationer löd såhär:
Tjej: Jocke, jag älskar dig!!!!
Jocke: Säger du det? Det tror jag inte riktigt på.
Tjej: Jo, jag älskar dig!
Jocke: Men jag förstår inte hur ni kan älska mig. Jag menar, ni känner ju inte mig.
Publik: JOOOOOO!
Jocke: Jag tror bara ni tycker om mig väldigt väldigt mycket.
Jag hade ett fint Samimoment och dansade tills jag svettades nästan lika mycket som Martin.
Publiken var GRYM, och jocke verkade hålla med då han vid något tillfälle tydligen sa något om att göteborgspubliken var mycket bättre än stockholmspubliken. Göteborg-Stockholm 4-0!
Nu superpeppar jag Örebro!
I övrigt har mina dagar i Borås/Göteborg varit galet fina. En hel hög med fina citat har myntats, och andra har bara missbrukats väldigt mycket.
"Jag är inte riktigt säker, men jag tror inte att ditt ollon ska vara gult"
"Inte kul, INTE kuuuuul"
"Deeeun-deun-deun-deuun"
Har en hel del till att berätta om helgen som inte gäller kent, men det tar vi senare. Puss &hej!
var det du som höll för hårt eller är det jag som är för svag?
Åh jag är så galet taggad nu så det finns ju inte. Ryser ända ner i tårna av att se klippet då de spelade nihilisten i annexet 07. Hade kunnat döda litegrann för att få höra den.
Har bestämt mig för sommarturnén också. Har redan hämtat ut sthlmbiljetten, ska boka till gbg i början på veckan samt övertala tetrapack/marcus att åke med mig till hbg. Och vårturnén har inte ens börjat för min del, UNDERBART. Har ett par fantastiska månader framför mig.
när du öppnar fönstret blåser en vårdvind, förändring.
Sitter här och är helt söndergråten.
Jag fick höra sundance kid live och det var så fint. Helt lyckorusig i hela kroppen och jag påminns om hur jävla mycket jag saknat dem, hur mycket de betyder.
Tack Aino.<3
Det är bara saker man vet.
Jag kommer bli totalt urfattig och det känns sådär. Men kolla tröjorna liksom, och turnéprogrammet! :*
Hela utbudet hittar ni här!
Det finns ett enkelt svar: du är varm när jag är kall.
Galan i sig var verkligen under all kritik. Värdelös bild, värdelöst ljud, osynkat, tekniska problem..
För att inte tala om Mysias minst sagt lama (läs urkassa) prestation med att intervjua backstage. Pinsamt.
Men Kent var fina. Jocke var fancy och Martin gjorde ett par minst sagt sköna uttalanden.
Puss på er killar, ni är världsbäst!
Grammisgalan
Kent är nominerade i sex kategorier:
HEJA! 
Kent live @ the Bowery hotel
stjäl tillbaka min tid
För ett tag stod den här morgonen på ruinens brant. Jag hade ställt ett alarm vid 09.00, för att i lugn och ro kunna käka frukost, dricka kaffe och vakna till innan "livesändningen" av kents framträdande på the bowery hotel i NY skulle visas vid tio i aftonbladets webbtv. Där sitter vi, säkert hundratals kentfans och väntar för att klockan 10.02 få beskedet att det blir försenat. Ett bandat inslag, blir FÖRSENAT? Försenat tills i eftermiddag. Suck. Vilket antiklimax. Där satt jag, med koffeinstinna vener och skulle göra ALLT för att ha fått sovit ett par timmar till.
Alltså gott folk, här har vi dagens i-landsproblem.
Efter lite mer kaffe, och ett chillpill insåg både jag och alla andra att det här var ju inte världens undergång. Faktiskt.
du sa att rädslan den går över, men den där oron stannar kvar
Men nu så. Det är den sjätte november, officiellt releasedatum och Röd trillade ner i min brevlåda.
Nu har jag ägnat den senaste timman åt att sträcklyssna låt för låt, och seriöst den är så jävla bra.
Den här gången är det bara att instämma i J.Bergs "det här är självklart det bästa vi gjort", för det är det tamigfan.
Kombinationen gitarrer, fräsiga synthslingor och electrobeats är oslagbart.
Det löper en röd tråd genom hela skivan, och för första gången finns det inte en enda låt som inte fullkomligt knockar mig ur stolen.
jag förstår dom som blir sjuka i huvudet av alltihop
Ikväll tar sig Lakers an Bofors i lakerdome, go team go! Men jag tänker sitta bänkad framför Skavlan på ettan klockan nio. För då framför KENT "svarta linjer" från nya plattan. CAN'T WAIT.
Imorgon bär det av med fint folk till årets absolut sista festival, rookie!
Peppar florence valentin & hoffmaestro!!!
det här är Sverige, snälla gråt när ingen ser
I eftermiddags höll Kent presskonferens angående nya skivan i Berlin.
Eskilstunakuriren var snabba med en kort summering av skivan, låt för låt. Det tog emot att läsa, för jag vill egentligen skaffa mig en egen uppfattning innan jag läser vad andra tycker om den. Men nyfikenheten tog över.
Och om man nu ska lita på Mikael Barani, så tror jag att "hjärta", "taxmannen" och "det finns inga ord" kommer fastna för mig. Nu inväntar jag 6e november med spänning!!!!
Artikeln kan ni läsa här.
inhale/exhale
IIIIIIIIIIHAAAAAAAAAAAAAAAHOOOOOOOH.
Idag kom kentboxen! Jag hade glömt bort att den hade release idag, fy på mig.
Men det blev typ den bästa överraskningen man kunde få.
Förordet i boken fick mig att gråta.
Vänner.
Vi är väldigt stolta över att kunna presentera vår så kallade historia i den här boxen. Vår traumatiska ungdom, tveksamma mognad och motvilliga medelålder.
133 låtar, både bra och mindre bra har fått ta plats i den svarta lådan. Bland dem en massa demos och saker som ingen av oss i bandet hört på många år, eller ens visste att de existerade. För oss är alla de här sångerna framför allt tidsdokument. Ofullständiga fragment av de lögner man en gång byggde ihop till sin självbild. Det finns så otroligt många minnen och historier, roliga, patetiska, bisarra och sorgliga, förknippade med tonerna. De gånger vi sätter oss ner och pratar om det som varit blir det som att försöka lägga ett pussel med 2 miljoner bitar. Ett pussel vi själva sågat till, men tyvärr lite för sent på natten. Efter tre dunkar Runes hemkörda. Jag misstänker att ingen samling någonsin kan göra det vi i bandet varit med om rättvisa. Kanske skrivs en historia som uteslutande baseras på känslor bäst idelkapitel. för att få en chans till överblick. Låt oss därför kalla denna samlin en halvtidssummering. Vi har ingen aning om vad som följer härnäst, men i skrivande stund ligger ett nytt projekt och vibrerar på skrivbordet.
Vi tar små steg i taget.
Som vi alltid har gjort.
I vår takt.
På våra villkor.
Det är nog det vi är stoltast över.
Att vi alltid gjort precis allt, ner till minsta molekyl, på våra villkor. Alla händelser som beskrivs på följande sidor ska givetvis tas med en grov nypa salt. Det har gått så många år och hänt så mycket att ingen minns hur det verkligen gick till. Det här är bara vår version av historien. Tuna-töntarnas försvarstal.
Ett stort tack till alla er som varit med oss så här långt på resan.
Tack till alla som slitit timmar i studios, på turnéerna, på kontoren, framför ritborden och bakom kamerorna för att vi ska framstå som större och bättre än vad vi egentligen är. Ni lyckades.
Men framför allt:
Tack till alla er som lyssnar, köpt skivorna och besökt konserterna.
Vi älskar er.
Vi ses snart igen
Jag log min käke i kramp när jag såg bilden på Jocke i rosa och svart hår.
Jag älskar demoversionen av Socker.
Jag älskar Inhale/Exhale
Jag älskar kvaliteten på liveversionen av Håll ditt huvud högt.
Jag älskar boxen. Den är så jävla snygg. Hade jag haft en piedestal hade boxen haft en definitiv plats där.
Fan vad jag älskar.
