You write such pretty words, but life's no storybook.

På allmän begäran...pampampampaaaam...ett blogginlägg.
Jag måste väl medge att jag varit dålig på att uppdatera er.
Varför orkar jag inte gå in på, undanflykter är bara tragiskt.
Men tji fick ni, för jag har ändå inget kul att berätta.
Jag är nog lika grå som himlen. Lika kall som blåsten som viner runt knuten.
Åh vad jag bara vill sova bort helgen.

just an excuse to get hurt.

so why don't you dance to the music I hear inside my head?

Fredag igen, samma visa.
Skoldag som sniglar sig fram. Fika på skåres med fikaklubben, som vi så stolt kallar oss.
Jag röker på altanen och kommer varenda gång fram till hur sinnessjukt jävla tråkigt det är att vara ensam.
Sen lyssnar jag på kent och känner mig ännu mer ensam.
Jag saknar massa människor. Det suger.

Nu ska jag bada i skållhett vatten, för jag fryser.
Så nu vet ni.


& fast jag blundar kan jag inte sluta se

Mörkt när man vaknar, mörkt när man kommer hem från skolan. Verkligen uppiggande! Verkligen glädjespridande! NOT!!!11 Det har en väldigt konstig inverkan på mig. Jag har blivit så sentimental.
Jag gråter till djurpolisen i Houston, jag gråter till extreme makeover home edition & jag gråter till förlossningsberättelser.

Skulle kunnatänka mig att göra vad som helst just nu, UTOM att sätta mig och tragla hinduism & buddhism igen.
Men det är självklart det enda alternativet om jag inte vill köra på det här provet.
Imorgon ska jag iallafall fika, shoppa, kedjeröka och välsigna att helgen är här.
Puss!

RSS 2.0