Lyssnar på bästa kent-spellistan och blickar ut över mitt numera ganska tomma rum. Sängen är nedmonterad och redo att slängas upp på släpet, soffan likaså. Vi åker redan vid sju imorgon, så jag borde plocka ner affischer och sånt som också ska med redan ikväll men jag kan inte. Det ser alldeles för tomt ut då, blir nästan lite sentimental.
Börjar bli mer eller mindre livrädd. Kan inte fatta att jag ska flytta hemifrån! Det känns bra, men läskigt. Jag hoppas jag klarar av alla vardagsbestyr som jag nu måste kunna fixa med på egen hand.

Jag får hela tiden intala mig själv att jag trots allt inte ska flytta till andra sidan jorden.

DADADAAAAAAA. Mina alldeles egna lägenhetsnycklar! Stolt tjej!

Nu är jag minsann nyklippt och tjusig! Ska försöka slänga upp en bild senare, men nu bär det av till karlskrona!
Wiho!

Riskettan avklarad. Var väl ganska mycket som väntat, men lärorikt ändå. Hemska bilder på människor som skurit av bitar av sitt ansikte och metat fisk med när de gått på metamfetamin, bilvrak, frontalkrockar och sådant trevligt!

Nu sitter jag och lyssnar på olle ljungström och funderar på vad jag ska käka till kvällmat.
Ska nog försöka komma i säng hyfsat tidigt ikväll, ska klippa mig vid elva imorgon sedan åka till karlskrona och hämta nycklarna!! Nollningsveckan börjar på lördag, fatta att det snart är dags!

Hatar att ha saker inplanerade på eftermiddagar/kvällar. Då går liksom resten av dagen åt till att bara vänta på nåt vis, så drygt!
Ska ha riskettan idag, tre timmar med moralgafflande och skrämselpropaganda i form av vidriga bilder. Egentligen blir du bara upplyst om det självklara - kör inte när du är full, kör inte när du knarkat, försök inte köra när du sover för då krockar du och dör.
Så mycket kring detta körkort, ska bli så skönt när allt är avklarat. Har lite teoriplugg kvar, men det börjar onekligen dra ihop sig.

Hade fått hem information om nollningen nu medans vi var på gotland också, spännande! Lägenhetsnycklarna hämtar vi imorgon, förhoppningsvis kan jag börja flytta in så smått också, tjejen jag hyr av hade visst fortfarande lite möbler stående där. Wellwell.

Det är grått och kyligt, jag är trött och småsjuk. Sommaren drar sig mot sitt slut, det är en massa jag borde göra som inte blir gjort. Dagens höjdpunkt är när jag ska dricka te och jag har sex nya roliga smaker att välja på.
 

Det börjar dra ihop sig till Rockbjörnen 2010. Kent är nominerade i två kategorier, årets konsert och årets livegrupp! Rösta här!

gråter. saknar. älskar.

Hektiska veckor, dåligt bloggande.
Jag har jobbat jobbat jobbat in i det sista, kastat mig på ett tåg till gbg, spenderat kort men effektiv kvalitetstid med finaste mian, såg kent på trädgårdsföreningen (och det är klart det större delen av det här blogginlägget kommer handla om), åkte hem från gbg efter spelningen, var hemma vid halv fyra, sov ett par timmar, klev upp och packade, åkte till gotland.
Nu är jag iallafall hemma och uppackad, mycket skönt.
Men ja, kent i göteborg var det. Obeskrivligt vackert!

Vi kan ju börja med det skruvade insläppet.
Vi som sovit där + några som egentligen inte borde varit där fick en helt egen fålla att köa i. Kändes lugnt och tryggt, ända fram tills de typ två timmar innan insläpp ska flytta oss en bit bort, vilket givetvis resulterar i att folk får PANIK, och folk från andra fållan springer ur den och ställer sig i kön. Men stod ändå bra till i kön, andra raden precis framför portarna. Där stod vi som inlagda sillar i två timmar. Sedan börjar problemet kring hur fan de ska få bort kravallstaketet som de ställt framför oss lite random utan att folk stormar in och mejar ner både staket och vakter. Efter många om och men öppnar de lite på portarna och drar undan kravallstaketet åt sidan. Jag lyckas nästla mig under vaktens armar, får biljetten riven och börjar tokspringa. Det var seriöst typ en halv kilometer att springa. Jag hade bara bestämt mig för att inte börja gå, utan springa hela vägen. Var bland de första framme vid scenen och lättnaden kombinerat med den helvetiska språngmarschen får mig nästan att kräkas rakt över kravallstaketet.

När vi sedan står och väntar på att roll the dice ska börja spela får jag svimningsanfall och håller på att kräkas rakt över staketet igen, för något vatten hade de ju inte hunnit fixa fram. Står halv avtuppad med mia och aino som peppar på mig för glatta livet när vattnet äntligen kommer. haha, nära dödenupplevelse där!

Tja, roll the dice var intressanta. Inte dåliga, men kanske inte förbandsmaterial.
Kent var fantastiska. Underbaraste, vackraste kent. Nu när alla intryck fått sjunka in kan jag säga att gbg-spelningen slog sthlms-spelningen. Det beror främst på att jag upplevde ett av mina vackraste kent-ögonblick i gbg. Innan M håller Jocke ett av de finaste mellansnacken jag hört. Det berörde mig och säkert de flesta andra djupt. Det är en konstig stämning som infinner sig bland publiken, något jag aldrig upplevt innan. Det är en spöklik tystnad som uppstår när Jocke pratar om gamla minnen rörande hans mormor och morfar. Det blir fullkomligt omöjligt att hålla tårarna borta längre än så, och jag hör hur en massa andra människor runt om kring mig bara brister ut i gråt för att det är så förbannat vackert. Det var som att komprimera den känslomässiga stunden med alla känslor och all kärlek jag känner för bandet och bara låta det explodera. Magiskt.

Låtlista:
1. Intro/Utan dina andetag
2. Det finns inga ord
3. Skisser för sommaren
4. Sjukhus
5. Musik non stop
6. Ensam lång väg hem
7. Romeo återvänder ensam
8. Ensamheten
9. Töntarna
10. Ismael
11. Gamla Ullevi
12. Idioter
13. Kärleken väntar
14. Ingenting
15. Vy från ett luftslott
16. Krossa allt
17. Dom andra
18. 747

19. M
20. Mannen i den vita hatten

Skulle bara upplysa om att jag utan tvekan har världens bästa körskolelärare. Jag är inne i sista fasen och nästa gång är det dags för tillämpning. Idag hade han ett utlägg om hur mycket han skulle sakna mig, hur fantastiskt kul han hade när vi körde ihop, hur fantastisk jag var som person och att jag aldrig skulle försöka vara nån annan.
Jag kan inte förneka att jag nästan blev lite tårögd. Vi har trots allt spenderat åtskilliga timmar tillsammans intryckta i körskolebilen som aldrig slutar lukta ny bil. Vi har skrattat, skämtat, funderat, diskuterat, skrattat lite till.
Jag har svårt att tänka mig att det finns gott om körskolelärare som mitt i en lektion plockar fram sin mobil, börjar smsa och förklarar att det är till hans älskarinna, följt av ett utlägg om hur de träffades. Jag fullkomligt älskar honom! Det här låter som en enda lång kärleksförklaring och sanningen är att om jag hade varit 30 år äldre hade vi nog varit som gjorda för varandra, haha. Jag kommer verkligen sakna honom när allt är slut.