Mia är här. Allt är underbart.
Igår sprang jag & Maulin nästan omkull henne när hon klev av tåget.
På nåt sätt känns saker och ting så ollfullständigt när vi tre inte är tillsammans.
Jag tar verkligen vara på den tid vi får tillsammans. Malin och Mia har fått mig att inse hur vänner ska vara.
Jag har gått omkring och trott mig veta så mycket om vänskap. Jag visste ingenting förrän jag träffade dem.
Och nu blir det här sentimentalt och så sliskigt så man vill kräkas. Men det skiter jag i, för såhär är det.
Med Mia och Malin kan jag vara mig själv. Det är hos dem jag hör hemma.


Ikväll är det fiiiiiiiiiiiesta och jag är
pepp pepp pepp
pepp pepp pepp.

Igår var det bara jag, Mia och Ebba som drack, för alla andra skulle jobba.
Jag rökte för mycket lucky strike med ebba.
Jag var fullkomligt till mig av lycka över att Borås bästa tjej satt jämte mig i soffan och pussade mig på kinden med jämna mellanrum.
Jag var full och jag var dum och jag ramla' på allt.
Men för en gångs skull var det en behaglig fylla.

Ha en bra helg.
För det ska tamigfan jag ha.

Varning för galna fangirl-vibbar.





IIIIIIIIIIHAAAAAAAAAAAAAAAHOOOOOOOH.
Idag kom kentboxen! Jag hade glömt bort att den hade release idag, fy på mig.
Men det blev typ den bästa överraskningen man kunde få.

Förordet i boken fick mig att gråta.

Vänner.
Vi är väldigt stolta över att kunna presentera vår så kallade historia i den här boxen. Vår traumatiska ungdom, tveksamma mognad och motvilliga medelålder.
133 låtar, både bra och mindre bra har fått ta plats i den svarta lådan. Bland dem en massa demos och saker som ingen av oss i bandet hört på många år, eller ens visste att de existerade. För oss är alla de här sångerna framför allt tidsdokument. Ofullständiga fragment av de lögner man en gång byggde ihop till sin självbild. Det finns så otroligt många minnen och historier, roliga, patetiska, bisarra och sorgliga, förknippade med tonerna. De gånger vi sätter oss ner och pratar om det som varit blir det som att försöka lägga ett pussel med 2 miljoner bitar. Ett pussel vi själva sågat till, men tyvärr lite för sent på natten. Efter tre dunkar Runes hemkörda. Jag misstänker att ingen samling någonsin kan göra det vi i bandet varit med om rättvisa. Kanske skrivs en historia som uteslutande baseras på känslor bäst idelkapitel. för att få en chans till överblick. Låt oss därför kalla denna samlin en halvtidssummering. Vi har ingen aning om vad som följer härnäst, men i skrivande stund ligger ett nytt projekt och vibrerar på skrivbordet.

Vi tar små steg i taget.
Som vi alltid har gjort.
I vår takt.
På våra villkor.
Det är nog det vi är stoltast över.

Att vi alltid gjort precis allt, ner till minsta molekyl, på våra villkor. Alla händelser som beskrivs på följande sidor ska givetvis tas med en grov nypa salt. Det har gått så många år och hänt så mycket att ingen minns hur det verkligen gick till. Det här är bara vår version av historien. Tuna-töntarnas försvarstal.
Ett stort tack till alla er som varit med oss så här långt på resan.
Tack till alla som slitit timmar i studios, på turnéerna, på kontoren, framför ritborden och bakom kamerorna för att vi ska framstå som större och bättre än vad vi egentligen är. Ni lyckades.

Men framför allt:
Tack till alla er som lyssnar, köpt skivorna och besökt konserterna.
Vi älskar er.
Vi ses snart igen




Jag log min käke i kramp när jag såg bilden på Jocke i rosa och svart hår.
Jag älskar demoversionen av Socker.
Jag älskar Inhale/Exhale
Jag älskar kvaliteten på liveversionen av Håll ditt huvud högt.
Jag älskar boxen. Den är så jävla snygg. Hade jag haft en piedestal hade boxen haft en definitiv plats där.

Fan vad jag älskar.

Jag känner mig övermänskig. Oövervinnelig. Stor, stark, men framför allt PIGG.
I två dagar har jag varit hyper, på ett bra sätt förstås. Läs och var glada med mig.

1: Jag har gått upp tidigt och jobbat två dagar i sträck. Brukar alltid vara helt ur funktion när jag behöver gå upp tidigt, fastän jag egentligen kan ligga och slöa till tolv. Men de här två dagarna jag har rentav studsat ur sängen och in i mina röda tofflor hellokitty-tofflor med ett leende på läpparna.

2: För ANDRA dagen i rad har jag varit ute och sprungit. Jag skulle kunna springa nu! Jag vill springa! Fattar ni grejen, JAG vill SPRINGA. Jag har aldrig känt något behov av att röra på mig mer än vad jag måste.

3: Denna plötsliga piggproduktion har resulterat i att jag har lyckats ta tag i de där skolarbeterna jag var tvungen att pilla med lite under lovet. Jag har funderat ut ett bra ämne til argumentationen i svenskan, och hittat bra nyheter att fördjupa mig i till samhällskunskapen.


Efter fem veckor utan resultat började jag ge upp hoppet, och var beredd att ansluta mig till alla de som förnekar att yoga skulle fylla någon som helst funktion. Efter fem veckor infann sig energin, harmonin och balansen som yogainstruktören så länge utlovat. Tackar och bockar!
Så till alla slapptaskar - BÖRJA YOGA!


Pssst. Förresten var Rookie typ härligt!
Jag fick stå längst fram på krunegård. Efter att ha missat samtliga av hans festivalspelningar. Siesta, Arvika, Emmaboda, började det kännas som lite av ett måste-ha-gjort-innan-jag-dör-projekt att få stå längst fram.
& nu fick jag!
& han var underbar, skitbra, jättesnygg och alldeles alldeles kanon.

Nu ska jag fika med mamma. Puss.

14.04. Sitter vid en dator. No shit sherlock!!!? Melker & Razz töntspelar nåt jättetråkigt och fult tvspel.
Då föredrar jag hellre att blogga!

Snart bär det av till Rookie. Vi sitter bara och väntar på att Maulin/Merlin/Pepp ska jobba klart nångång!
Ikväll ska jag se Krunegård, Looptroop rockers och Movits! Har ni inte hört sistnämnda, rekommenderar jag äppelknyckarjazz. Skönare låt får man leta efter!

Men en del av mig är faktiskt lite sorgsen, vemodig och full av saknad.
Underbara, söta, fina, favoritmia kan inte åka med. Det gör mig ledsen i hjärtat.
Ond bråd död åt allt vad högskoleprov heter.
Men i vilket fall som helst så ska jag ha kul.
Syns i dimman y'all!

Gladgladglad idag.
Inga lektioner, med undantag för ett teaterbesök vid ett.
Vi ska se "Fem gånger gud" och jag har gått runt med en fullkomlig övertygelse om att det blir fullkomligt fantastiskt.
Jag älskar Jonas Hassen Khemiri!

Sen ska jag hem och börja stöka inför Hultsfred Rookie. Jag börjar känna den välbekanta festivalpeppen komma i antågande! Jättepepp på att dansa med Maulin & Frida. Jättepepp på att kasta mig in i dimman. Jättepepp på att stå längt fram när Krunegård och Johnossi spelar.
Jättepepp på allt.
Puss

Fredagar är bra. Då kan man unna sig nickokickar på altanen utan ångest.
Ensam hemma och jag kan lyssna på familjen och krunegård på högsta volym utan gnäll.
Om en vecka är det rookie och jag är jättepepp på att vara full och dansa galet med maulin, frida och fanny.

Idag har jag, Elin, Sophie, Tanja, Emmelie, Martina och Frida haft vår traditionella fredagsfika på skåres med alldeles för mycket kaffe. Sen köpte vi teaterblod och vitt ansiktssmink. Nästa vecka är det dags för halloweenveckan vi anordnat på skolan. Jag kommer såklart vara tuffast, utklädd till jigsaw på sparkcykel.

Imorgon är det öppet hus. Jag uppmanar alla att ta sig dit och låta oss misshandla er med våra blodtrycksmanchetter.
Trevlig helg!

Häromdagen diskuterade jag och mamma min barndom, under ett av våra timlånga fikasamtal.
Jag lärde mig läsa när jag var fem. Tro det eller ej, men då låg jag och läste "Pelle svanslös äventyr", säkert 400 sidor lång.
När jag var åtta år gammal stod jag och klappade mig på magen:

Jag: Usch vilken tjock mage jag har.
Mamma: Titta på min mage, DEN är tjock.
Jag: Men mamma! Du behöver ju inte bry dig. Du har ju redan ditt på det torra.

(Att jag slängde jord över hela huset, hällde citronsaft över mig och var allmänt jobbig, är en annan sak.)

Apropå fika, fick jag på begäran av mamma och pappa stiga upp vid sex i morse och hjälpa dem på jobbet. Mindre kul, mindre pigg Josefine.
Men det är lördag! Jag ska pussla, titta på film och äta kinamat.
Jag lever och frodas.

Det är trevligt att åka hem vid kvart över elva.
Det är trevligt att pussla.
Men det är mindre trevligt att skriva sin egen åttafaldiga väg i religionsläxa.
Vad är mitt stora mål i livet? Vad fan är mitt stora mål i livet?
Måste man ha ett? Kunde likagärna kola direkt, här och nu.

Nu är jag så rastlös så jag ska ge mig ut och springa. Sen ska jag dricka kaffe och pussla ännu mer.
Hiho.

Underbar helg. Underunderunderbar!
Blev hämtad på Skåres av Maulin, Torsten och Melker i fredags. Mina vänner ville inte låta mig åka, när de fick syn på torstens kilt, röda hår och skägg. Han hälsade så hjärtigt till dem och moonade i bilrutan.

Jag och Maulin spenderade den tre timmar långa bilresan med att sjunga, prata skit och dricka varm & kall äppelvin, som jag förresten rekommenderar starkt!
Väl framme möttes vi av en full men ack så söt Mia som kom utsnubblande ur huset. Resten av kvällen tokdansade vi åt helvete! Precis som man ska!
Lördag tog vi oss en tripp till Götenorg och Liseberg.
Vi åkte massa karusell och tittade på the soundtrack of our lives. Jag sprang in i en glasruta i kristallhuset. Dagen asgarv.
Sen åkte vi hem, åt tacos och spelade brädspel.

Nu sitter jag här hemma och är bitter för att gud ska vara så jävla dum och placera människor man tycker så mycket om, tre jävla timmar härifrån.

Ikäll ska jag yoga. Over n' out.

Grattis grattis på mig! Hipp hurra!

Nickokicks och glädjerus. Imorgon åker vi till Mia.
Åh vad jag längtar.

Okej, jag fyller sjutton. Antar att man ska vara lite likgiltig inför sin födelsedag vid det här laget.
Det ska inte vara någon stor grej längre.
Och visst, så har jag kanske känt. "Herregud, vad önskar jag mig?" är väl ett tecken på att man inte bryr sig så mycket.
I år har jag väl önskat mig en sak. En ny kenttröja, eftersom den gamla har blivit för liten. Men det är något jag verkligen verkligen vill ha. Sen har jag lämnat resten åt dem. Alltså blir det väl lite bra och ha saker. Sånt som mammor tycker om att köpa till en.
Men när hon kommer hem från stan och säger: " Josefine, ha inte alltför höga förväntningar" blir jag faktiskt ledsen.
Det var bara en sak jag önskade mig. En sak.