Varning för galna fangirl-vibbar.





IIIIIIIIIIHAAAAAAAAAAAAAAAHOOOOOOOH.
Idag kom kentboxen! Jag hade glömt bort att den hade release idag, fy på mig.
Men det blev typ den bästa överraskningen man kunde få.

Förordet i boken fick mig att gråta.

Vänner.
Vi är väldigt stolta över att kunna presentera vår så kallade historia i den här boxen. Vår traumatiska ungdom, tveksamma mognad och motvilliga medelålder.
133 låtar, både bra och mindre bra har fått ta plats i den svarta lådan. Bland dem en massa demos och saker som ingen av oss i bandet hört på många år, eller ens visste att de existerade. För oss är alla de här sångerna framför allt tidsdokument. Ofullständiga fragment av de lögner man en gång byggde ihop till sin självbild. Det finns så otroligt många minnen och historier, roliga, patetiska, bisarra och sorgliga, förknippade med tonerna. De gånger vi sätter oss ner och pratar om det som varit blir det som att försöka lägga ett pussel med 2 miljoner bitar. Ett pussel vi själva sågat till, men tyvärr lite för sent på natten. Efter tre dunkar Runes hemkörda. Jag misstänker att ingen samling någonsin kan göra det vi i bandet varit med om rättvisa. Kanske skrivs en historia som uteslutande baseras på känslor bäst idelkapitel. för att få en chans till överblick. Låt oss därför kalla denna samlin en halvtidssummering. Vi har ingen aning om vad som följer härnäst, men i skrivande stund ligger ett nytt projekt och vibrerar på skrivbordet.

Vi tar små steg i taget.
Som vi alltid har gjort.
I vår takt.
På våra villkor.
Det är nog det vi är stoltast över.

Att vi alltid gjort precis allt, ner till minsta molekyl, på våra villkor. Alla händelser som beskrivs på följande sidor ska givetvis tas med en grov nypa salt. Det har gått så många år och hänt så mycket att ingen minns hur det verkligen gick till. Det här är bara vår version av historien. Tuna-töntarnas försvarstal.
Ett stort tack till alla er som varit med oss så här långt på resan.
Tack till alla som slitit timmar i studios, på turnéerna, på kontoren, framför ritborden och bakom kamerorna för att vi ska framstå som större och bättre än vad vi egentligen är. Ni lyckades.

Men framför allt:
Tack till alla er som lyssnar, köpt skivorna och besökt konserterna.
Vi älskar er.
Vi ses snart igen




Jag log min käke i kramp när jag såg bilden på Jocke i rosa och svart hår.
Jag älskar demoversionen av Socker.
Jag älskar Inhale/Exhale
Jag älskar kvaliteten på liveversionen av Håll ditt huvud högt.
Jag älskar boxen. Den är så jävla snygg. Hade jag haft en piedestal hade boxen haft en definitiv plats där.

Fan vad jag älskar.