...& jag tror nån la duracellbatterier på min pizza i lördags

Jag känner mig övermänskig. Oövervinnelig. Stor, stark, men framför allt PIGG.
I två dagar har jag varit hyper, på ett bra sätt förstås. Läs och var glada med mig.

1: Jag har gått upp tidigt och jobbat två dagar i sträck. Brukar alltid vara helt ur funktion när jag behöver gå upp tidigt, fastän jag egentligen kan ligga och slöa till tolv. Men de här två dagarna jag har rentav studsat ur sängen och in i mina röda tofflor hellokitty-tofflor med ett leende på läpparna.

2: För ANDRA dagen i rad har jag varit ute och sprungit. Jag skulle kunna springa nu! Jag vill springa! Fattar ni grejen, JAG vill SPRINGA. Jag har aldrig känt något behov av att röra på mig mer än vad jag måste.

3: Denna plötsliga piggproduktion har resulterat i att jag har lyckats ta tag i de där skolarbeterna jag var tvungen att pilla med lite under lovet. Jag har funderat ut ett bra ämne til argumentationen i svenskan, och hittat bra nyheter att fördjupa mig i till samhällskunskapen.


Efter fem veckor utan resultat började jag ge upp hoppet, och var beredd att ansluta mig till alla de som förnekar att yoga skulle fylla någon som helst funktion. Efter fem veckor infann sig energin, harmonin och balansen som yogainstruktören så länge utlovat. Tackar och bockar!
Så till alla slapptaskar - BÖRJA YOGA!


Pssst. Förresten var Rookie typ härligt!
Jag fick stå längst fram på krunegård. Efter att ha missat samtliga av hans festivalspelningar. Siesta, Arvika, Emmaboda, började det kännas som lite av ett måste-ha-gjort-innan-jag-dör-projekt att få stå längst fram.
& nu fick jag!
& han var underbar, skitbra, jättesnygg och alldeles alldeles kanon.

Nu ska jag fika med mamma. Puss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Vad hade du på hjärtat?:

Trackback
RSS 2.0