Jag är trött. Trött på ytliga jävlar som tycks förfölja mig överallt. Trött på skitsnack. Trött på korkade kommentarer. Trött på fåniga uttalanden. Trött på vanity insanity.
En vacker dag ska jag sparka sönder era fasader. Hoppa på dem, spotta på dem, krossa dem som porslin.
Tro mig, jag både vill och kan.


Solen skiner, och det är och andra sidan ganska trevligt. En fin höstdag.
Den ska spenderas på fika med mamma och dansträning framåt kvällen.
För övrigt går mycket av hjärnversamheten till klassens projekt: halloween.
Vi ska nämligen arrangera haloweenfirandet på skolan. I en hel vecka ska skolan täckas av spindelnät, blood trails och läskig musik. Själv ska jag cykla runt på en trehjuling utklädd till jigsaw, skratta rått och skrämma ettor. Jag i mitt esse.
Annars går jag mest runt i nån sorts tjock dimma. Så pass tjock att den nästan går att röra vid. Jag bara saknar.
Saknar Jonathan, saknar Mia, saknar Maulin, saknar alla fina festivalminnen jag fått, och alla fina crazydanser vi uppfunnit.
Tack för att ni finns. Ni gör allt lite lättare.