Hektiska veckor, dåligt bloggande.
Jag har jobbat jobbat jobbat in i det sista, kastat mig på ett tåg till gbg, spenderat kort men effektiv kvalitetstid med finaste mian, såg kent på trädgårdsföreningen (och det är klart det större delen av det här blogginlägget kommer handla om), åkte hem från gbg efter spelningen, var hemma vid halv fyra, sov ett par timmar, klev upp och packade, åkte till gotland.
Nu är jag iallafall hemma och uppackad, mycket skönt.
Men ja, kent i göteborg var det. Obeskrivligt vackert!

Vi kan ju börja med det skruvade insläppet.
Vi som sovit där + några som egentligen inte borde varit där fick en helt egen fålla att köa i. Kändes lugnt och tryggt, ända fram tills de typ två timmar innan insläpp ska flytta oss en bit bort, vilket givetvis resulterar i att folk får PANIK, och folk från andra fållan springer ur den och ställer sig i kön. Men stod ändå bra till i kön, andra raden precis framför portarna. Där stod vi som inlagda sillar i två timmar. Sedan börjar problemet kring hur fan de ska få bort kravallstaketet som de ställt framför oss lite random utan att folk stormar in och mejar ner både staket och vakter. Efter många om och men öppnar de lite på portarna och drar undan kravallstaketet åt sidan. Jag lyckas nästla mig under vaktens armar, får biljetten riven och börjar tokspringa. Det var seriöst typ en halv kilometer att springa. Jag hade bara bestämt mig för att inte börja gå, utan springa hela vägen. Var bland de första framme vid scenen och lättnaden kombinerat med den helvetiska språngmarschen får mig nästan att kräkas rakt över kravallstaketet.

När vi sedan står och väntar på att roll the dice ska börja spela får jag svimningsanfall och håller på att kräkas rakt över staketet igen, för något vatten hade de ju inte hunnit fixa fram. Står halv avtuppad med mia och aino som peppar på mig för glatta livet när vattnet äntligen kommer. haha, nära dödenupplevelse där!

Tja, roll the dice var intressanta. Inte dåliga, men kanske inte förbandsmaterial.
Kent var fantastiska. Underbaraste, vackraste kent. Nu när alla intryck fått sjunka in kan jag säga att gbg-spelningen slog sthlms-spelningen. Det beror främst på att jag upplevde ett av mina vackraste kent-ögonblick i gbg. Innan M håller Jocke ett av de finaste mellansnacken jag hört. Det berörde mig och säkert de flesta andra djupt. Det är en konstig stämning som infinner sig bland publiken, något jag aldrig upplevt innan. Det är en spöklik tystnad som uppstår när Jocke pratar om gamla minnen rörande hans mormor och morfar. Det blir fullkomligt omöjligt att hålla tårarna borta längre än så, och jag hör hur en massa andra människor runt om kring mig bara brister ut i gråt för att det är så förbannat vackert. Det var som att komprimera den känslomässiga stunden med alla känslor och all kärlek jag känner för bandet och bara låta det explodera. Magiskt.

Låtlista:
1. Intro/Utan dina andetag
2. Det finns inga ord
3. Skisser för sommaren
4. Sjukhus
5. Musik non stop
6. Ensam lång väg hem
7. Romeo återvänder ensam
8. Ensamheten
9. Töntarna
10. Ismael
11. Gamla Ullevi
12. Idioter
13. Kärleken väntar
14. Ingenting
15. Vy från ett luftslott
16. Krossa allt
17. Dom andra
18. 747

19. M
20. Mannen i den vita hatten