Satt igår på bussresorna till och från dansen och gick igenom min ipod. Så mycket grejer jag bara bläddrar förbi och det har ju faktiskt blivit himla mycket kent på sistone, med all rätt!

Men så snubblade jag in på "gamla" musikaliska kärlekar och jag började lyssna så smått. Det slog mig plötsligt, det är ju fan bra! Det var ju bra grejer jag lyssnade på, faktiskt! Det slog mig också att jag faktiskt är väldigt öppen för olika sorters musik, vilket jag alltid fått för mig att jag inte är.
Jag har alltid haft en stor kärlek åt gången. Kent har alltid varit en given favorit, men vid sidan av.
Först var det en period med HIM i 7an-8an, och sedan en med My chemical romance mellan 8an - 1an.
Varför slutade jag lyssna? Det må vara stämplat och förknippat med både det ena och det andra, men att det är bra musik kan jag inte komma ifrån.